De positiva sociala effekterna av hållbar handel: engagemang för välbefinnande genom och bortom marknadsbaserade instrument.
Utvecklingen av globala jordbruksvärdeskedjor har främjats allmänt som en ekonomisk utvecklingsstrategi på senare tid. år. Hur användbar det än är för BNP-tillväxten, har intensifieringen av produktionen och den globala handeln lagt en tung börda på planeten och människorna, med negativa effekter som avskogning och tillhörande ökade koldioxidutsläpp, kränkningar av mänskliga rättigheter och utarmning av försörjning på landsbygden.
På ett enda år tillgodogjorde ”avancerade ekonomier” råvaror från den globala södern värda 2,2 biljoner dollar i nordliga priser. Detta skulle vara tillräckligt för att få slut på extrem fattigdom 15 gånger om. Starka eller sanna sociala hållbarhetsprinciper måste förankras i globala värdekedjor, som inte kan frigöras från lokal hållbarhet.
Det finns blandade åsikter om de faktiska verktyg och instrument som behöver implementeras för att konkret uppnå detta mål – men den här artikeln belyser ett ramverk för att förstå de sociala effekterna av handel, understryker hur vanliga tillvägagångssätt för värdekedjan har begränsad effektivitet och efterlyser en bättre samordning för att uppnå globala mål för hållbar utveckling.
Argument till förmån för liberal handelspolitik utnyttjar svårfångade idéer om rättvisa, men betonar främst dess inverkan på expansionen av den globala ekonomin. Ökningen av produktion, konsumtion och nettoexport av jordbruksråvaror bidrar till BNP-siffrorna och till den övergripande välståndsnivån i ett givet land, samt ökar hushållens inkomster för intressenter som är direkt involverade i värdekedjan (t.ex. producenter). Men för att handeln ska bidra till att få slut på fattigdom och hunger (SDG 1 och 2) och delat välstånd för alla – ”att lämna ingen bakom” – behövs en rad andra insatser tillsammans med deras samordning av regeringar, civilsamhället och den privata sektorn.
Centrum för multidimensionellt välbefinnande
Förstå de sociala konsekvenserna av produktionen av jordbruksprodukter för export bör först överväga de många dimensionerna av välbefinnande, inklusive hälsa, utbildning , levnadsvillkor, säkerhet, valfrihet, gemenskap och känslomässigt välbefinnande. Inkomster från handlade råvaror är bara en faktor.
Hushållens och individernas förmåga att upprätthålla eller förbättra sitt välbefinnande beror på den mångsidiga produktionen av de levande systemen de är beroende av, vilket kan inkludera direkta inkomster från råvaror, såväl som andra verksamheter på och utanför gården, såsom uppehälle jordbruk från sin grönsaksträdgård, agriturism och informella eller formella jobb utanför gården.
Bevis för effekterna av handel med råvaror som kakao, kaffe, palmolja och soja visar att även om handel kan öka de lokala hushållens inkomster, har den också neutrala eller negativa effekter på hälsa och utbildning, till exempel, och flera problem med säkerhet i samband med markrätts
konflikter. Ett av de vanligaste tillvägagångssätten för att ta itu med ett så brett spektrum av frågor är genom frivilliga hållbarhetsstandarder som antas av producenter, handlare och återförsäljare i globala leveranskedjor.
Vad gör frivilliga hållbarhetsstandarder för att minska dessa effekter
Under de senaste åren har frivilliga hållbarhetsstandarder (VSS) såsom certifieringar och privata hållbarhetsåtaganden varit det föredragna tillvägagångssättet för att minska sociala konsekvenser förknippade med produktion, konsumtion och handel med jordbruksprodukter. Dessa standarder fungerar huvudsakligen genom marknadsmekanismer där slutkonsumenten kan välja att köpa mer hållbara produkter och därmed öka hållbarheten över hela värdekedjan.
Sådana standarder inkluderar mer än 90 sociala hållbarhetsstandarder kring mänskliga och arbetstagares rättigheter enbart inom jordbrukssektorn. Omfattningen är dock ofta begränsad till skydd av mänskliga rättigheter eller stöd till småbrukare och deras tillgång till värdekedjan, samt föreställningar om inkludering av lokala samhällen som påverkas av jordbrukets expansion i beslutsprocesser. Indirekta försörjningseffekter – främst på mångdimensionellt välbefinnande – förbises till stor del.
En omfattande kartläggning av frivilliga hållbara standarder till globala hållbara utvecklingsmål visar att många frivilliga standarder tar itu med eller bidrar till ekonomisk tillväxt eller anständigt arbete (SDG 8) och till ansvarsfull konsumtion och produktion (SDG 12), men få lyckas med att utrota fattigdomen (SDG). 1).
Inte bara det, omfattningen av effekterna av frivilliga standarder är känd för att vara minimal. Till exempel uppskattas det att endast 2 % av den globala sojaproduktionen uppfyller frivilliga hållbarhetsstandarder och en GCRF-rapport beräknade att Round Table on Responsible Soy (RTRS) – utan tvekan det största internationella certifieringsprogrammet för hållbar soja – certifierat över 1,2 miljoner hektar 2018, motsvarande bara 0,9 % av världens yta som ägnades åt soja samma år.
Vår forskning visar också att effekterna av certifiering är milt positiva och bättre än att inte göra någonting, men omfattningen av påverkan är liten. Trots ansträngningar att integrera frivilliga standarder är det osannolikt att de nischmarknader som skapas av marknadsbaserade instrument kommer att skala upp utan större inblandning av olika intressenter och bättre styrning och samordning av globala agenda.
Multidimensional välbefinnande är den enskilt viktigaste aspekten som måste beaktas i alla seriösa samtal om den sociala dimensionen av hållbar handel. Detta hänger väl ihop med överväganden om rättvisa inom och mellan generationer, såväl som geografiskt och procedurmässigt rättvisa, där livet och välståndet för, låt oss säga, en bonde i Indien värderas lika mycket som välmåendet för en forskare i Europa.
Det kommer kommande viktiga ögonblick, såsom WTO:s handelsministermöte senare 2021, tillsammans med COP:erna om biologisk mångfald, klimat och ökenspridning, för att förstärka dessa diskussioner (liksom implikationerna av det senaste erkännandet av att en hälsosam och hållbar miljö är en människa höger). Dessa bör föra samman
handels-, utvecklings- och miljögemenskaperna för att förnya sig genom och bortom marknadsbaserade instrument för hållbar handel kopplade till välbefinnanderesultat.
